Ni är fantastiska!

Tack för alla underbara kommentarer, jag känner så starkt att ni är med mig, även om jag känner mig ensam. Ni betyder massor för mig.

Idag körde jag till en väninna i Sjöbo och vi tog en fika på konditoriet, några timmar försvann och det var trevligt. Sen kommer tystnaden på kvällen och alla jobbiga tankar, jag försöker mota bort dom med TV'n men det vill sig inte riktigt.
Kanske det hade varit enklare om jag inte hade haft biverkningarna, kanske man inte hade blivit påmind hela tiden då? Munnen är inte helt ok ännu, emellanåt är det ganska geggigt i munnen men det mesta smakar ok ändå nu, fast jag vill att det ska vara som innan, inte ok bara utan 100% som tidigare, för mycket begärt kanske...
Värken i benen var inte bättre idag:(
Domningarna och stickningarna i fingrarna och tårna är också jobbiga, det känns som dom är stelfrusna, gör ont men när jag tar på dom så är dom varma, riktigt obehagligt är det i duschen för det gör mer ont när det kommer varmt vatten på fötterna och händerna.. och naglarna är inte alls skoj, dom har inte lossnat mer men växer inte alls, vill bara dom ska börja växa tillsammans med håret, jag är så trött på sjalarna, längtar jättemycket tills jag har så mycket hår att jag kan gå utan. Och porten... känns som jag kan hålla på i evigheter, jag vill verkligen få bort den nu, går ut till brevlådan varje dag och hoppas på en kallelse, men ikke... imorgon kanske.. den kommer nog i morgon...

Jag är så trött på att vara gnällig, att inte få må bra, ändå mår jag ju mycket bättre än bara för en månad sen men tålamodet är inte det bästa, det är noll just nu.

När jag tänker på alla era underbara kommentarer så blir jag helt varm inombords, jag har läst dom massor av gånger och inser att jag är lyckligt lottad som har alla er, ni betyder massor för mig. KRAM!





.