Vilka vänner jag har...

Jag försöker hålla ihop... Försöker att inte tänka på ordet cancer men det är inte lätt. Satt och tittade igenom bloggen och blir så ledsen när jag inser att dom flesta länkarna jag har här har ett tragiskt slut. Det är personer jag fick kontakt med när jag hade bröstcancer och många av dom klarade inte kampen, det gör ont att tänka på dom. Samtidigt vill jag inte bara ta bort dom för dom betydde väldigt mycket när jag kämpade mot cancermonstret förra gången, tar jag bort dom är det som dom inte funnits... Känns som jag sitter och svammlar bara men tankarna blir så konstiga när livet stannar upp... Livet har stannat upp nu och jag vet inte hur jag ska gå vidare men det ger sig väl bara jag får en läkartid snart. Förra inlägget la jag ut på facebook och jag hade aldrig kunnat drömma om en sån respons, vilka vänner jag har, jag är så lyckligt lottad som får så mycket kärlek. Ni betyder väldigt mycket för mig och får mig orka gå vidare. Mina nära vänner, -ni betyder allt för mig, verkligen allt....

Jag ville ju inte återkomma hit...

Ja nu sitter jag här igen, ångesten river i min kropp. Jag har inte haft behov av min blogg på flera år men nu känns det som jag bara vill skriva av mig för att få bort tankarna... Det ingen ska behöva få, har jag nu för andra gången fått ta emot, ett cancerbesked... I går morse ringde sköterskan från Vårdcentralen och sa att dom fått svar på den förändring som togs bort för 2 veckor sedan, läkaren ville träffa mig bara 1.5 timme senare. Ångesten som kom går inte att beskriva, jag kastades 7 år tillbaka till det rum på CSK där jag fick beskedet om att jag hade bröstcancer. Pulsen ökar och pulserar i hela kroppen och det känns som ögonen ska tryckas ut och hela huvudet explodera. Trots att jag misstänkt hela tiden att det var något elakt så är man ändå inte beredd, man kan nog aldrig vara beredd på ett cancerbesked även om man rent logiskt vet. När jag tänker på att jag återigen har cancer så undrar jag om jag kommer orka hålla modet uppe.... Jag har idag så många frågor men jag får inga svar förrän om någon vecka. Jag väntar på en kallelse till hudkliniken i Lund och vad jag ska få för besked där, läkaren på VC tror att dom fått bort allt men trodde dom vill ta bort mer på hudkliniken, dom får ta hur mycket dom vill bara skiten försvinner... Försvinner det då eller är det stor risk föratt det kommer fler märken som är elaka? När man får skivepitelscancer kan man slippa cellgifter och strålning... Kommer det lättare tillbaka om man inte får cellgifter... kommer jag nu gå och vara orolig varje gång solen lyser, kan jag inte längre ligga och njuta i solen uatn rädsla? Allt bara snurrar nu....