torsdag 14 september 2017

Blickar framåt...

Ett lugn har infunnit sig och cancern är borta, för nu iallafall. Risken bedöms som ganska stor att det kommer komma fler märken och jag ska försöka att inte få sån panik om det återkommer. Jag har fått tid på Hudkliniken i november och eftersom jag mådde så dåligt av detta fick jag träffa min bröstläkare som jag har mycket stort förtroende för nu i veckan och han har lugnat mig och förklarat och framför allt svarat på mina frågor, och på frågan om det finns ofarlig cancer. Det finns ingen ofarlig cancer men en del cancer kan man ta bort och då är oftast faran över direkt, så är det ju tyvärr inte med all cancer... Nu har jag fokus på den kommande helgen som ska tillbringas i Göteborg med goda vänner. Annelie och jag kör upp i morgon och vi ser båda fram emot att få träffa alla och vi ska ha en riktigt härlig helg. Stor Kram!

onsdag 6 september 2017

Finns det ofarlig cancer? ...

Jag vet inte vilket som är värst, beskedet på att man har cancer eller själva sjukdomen? Beror såklart på hur och var cancern sitter... Dom senaste dagarna har varit dom värsta i mitt liv. Det hjälper inte att man säger till mig att det inte är farligt, det är "säkert" borta nu... Vem vet det? Jag vet att man bara vill vara snäll och inte menar något illa men jag vill bara skrika, hur vet du det?? Jag har sån jobbigt ångest hela tiden, jag kan inte tänka på annat än när jag fick mitt förra cancerbesked, det var ju inte heller "så farligt" bara ta bort en tårtbit och i värsta fall lite strålning.... det slutade med två operationer och cytostatika för det var visst lite värre än man trodde... jag vill inte hamna i det igen, säg inte till mig att det inte är farligt om du inte vet det... I 7 år har jag plågats av rädslan att det ska komma tillbaka, jag har sagt flera gånger att det handlar inte om "om" det kommer tillbaka utan "när" det kommer tillbaka. Jag ryser när jag tänker på att jag gått omkring i 2 år med cancer i kroppen, det är så äckligt och det skulle inte få finnas alls...

torsdag 31 augusti 2017

Vilka vänner jag har...

Jag försöker hålla ihop... Försöker att inte tänka på ordet cancer men det är inte lätt. Satt och tittade igenom bloggen och blir så ledsen när jag inser att dom flesta länkarna jag har här har ett tragiskt slut. Det är personer jag fick kontakt med när jag hade bröstcancer och många av dom klarade inte kampen, det gör ont att tänka på dom. Samtidigt vill jag inte bara ta bort dom för dom betydde väldigt mycket när jag kämpade mot cancermonstret förra gången, tar jag bort dom är det som dom inte funnits... Känns som jag sitter och svammlar bara men tankarna blir så konstiga när livet stannar upp... Livet har stannat upp nu och jag vet inte hur jag ska gå vidare men det ger sig väl bara jag får en läkartid snart. Förra inlägget la jag ut på facebook och jag hade aldrig kunnat drömma om en sån respons, vilka vänner jag har, jag är så lyckligt lottad som får så mycket kärlek. Ni betyder väldigt mycket för mig och får mig orka gå vidare. Mina nära vänner, -ni betyder allt för mig, verkligen allt....

tisdag 29 augusti 2017

Jag ville ju inte återkomma hit...

Ja nu sitter jag här igen, ångesten river i min kropp. Jag har inte haft behov av min blogg på flera år men nu känns det som jag bara vill skriva av mig för att få bort tankarna... Det ingen ska behöva få, har jag nu för andra gången fått ta emot, ett cancerbesked... I går morse ringde sköterskan från Vårdcentralen och sa att dom fått svar på den förändring som togs bort för 2 veckor sedan, läkaren ville träffa mig bara 1.5 timme senare. Ångesten som kom går inte att beskriva, jag kastades 7 år tillbaka till det rum på CSK där jag fick beskedet om att jag hade bröstcancer. Pulsen ökar och pulserar i hela kroppen och det känns som ögonen ska tryckas ut och hela huvudet explodera. Trots att jag misstänkt hela tiden att det var något elakt så är man ändå inte beredd, man kan nog aldrig vara beredd på ett cancerbesked även om man rent logiskt vet. När jag tänker på att jag återigen har cancer så undrar jag om jag kommer orka hålla modet uppe.... Jag har idag så många frågor men jag får inga svar förrän om någon vecka. Jag väntar på en kallelse till hudkliniken i Lund och vad jag ska få för besked där, läkaren på VC tror att dom fått bort allt men trodde dom vill ta bort mer på hudkliniken, dom får ta hur mycket dom vill bara skiten försvinner... Försvinner det då eller är det stor risk föratt det kommer fler märken som är elaka? När man får skivepitelscancer kan man slippa cellgifter och strålning... Kommer det lättare tillbaka om man inte får cellgifter... kommer jag nu gå och vara orolig varje gång solen lyser, kan jag inte längre ligga och njuta i solen uatn rädsla? Allt bara snurrar nu....