Vad är jag rädd för? Först är det ju tyvärr att dom mörka tankarna ska få rot och förvekligas, jag är jätterädd att få spridning, varje gång jag hostar så är tankarna direkt där, jag har astma så hostar gör jag ju ganska mycket och har alltid gjort, när jag är som en 100 åring i kroppen efter att jag suttit still en stund så är tankarna där att det spridit sig till skelettet, det går nog inte att få bort dom tankarna på länge, jag har ju haft cancer och det är inget man glömmer så snabbt, inte som en förkylning... Sen är det rädslan att det ska hända våra barn något, inget man ska tänka på hela tiden men efter att jag fick cancer så kommer tankarna oftare, det kan gå på ett ögonblick...
.
Jag förstår dig såväl, även om det inte går att förstå till 100% om man inte varit där själv.
SvaraRaderaKram i massor
jag är också där ibland, tyckte det var jobbigt att pynta till jul, tror tankarna kommer i samband med storhelger. Och naturligtvis när man känner nåt ovant i kroppen. Tror att man får lära sig leva med rädslan och låta den komma upp och pysa över då och då. Kramar
SvaraRaderaLisbet, jag har inte haft cancer, den situationen kan jag inte ens föreställa mig. Men att det skulle hända min lille pojke något.. den rädslan känner jag inte. Varje dag tänker jag på om det skulle hända honom något. Jag tror inte jag skulle klara av att begrava mitt eget barn, det ska ingen förälder behöva göra!
SvaraRaderaVarm kram till dig, Lisbet!
Jag verkar förvirrad, jag menar att jag känner IGEN känslan. Ordet inte borde inte förekomma i den meningen..
SvaraRaderaHej jag har själv cancer och förstår dig till 100 procent är själv väldigt nervös inför nya röntgensvar och nya läkarebesök att det spridit sig mer.. God fortsättning på dig och försök bara att njuta av livet och tänk inte så mycket på framtiden "fånga dagen" massa kramar till dig
SvaraRadera