Känner mig lika deppig idag, vet inte varför men det känns som jag börjar förstå vad jag haft, jag har haft cancer... undrar om det någonsin går in riktigt... Är det borta? det vet jag inte.. kommer det inte tillbaka så är det ju borta, är inte så bra på att vänta, vill veta nu...
Lilleman promenerar i snön..
.
Känner verkligen med dej och din värk. Otroligt tröttande. Har du provat något för leder från hälsokost? T ex grönläppad mussla eller Omega 3 som mjukar upp. Styrkekramar till dig!
SvaraRaderaDet är tungt när dessa deppiga stunder kommer och man kan verkligen inte rå för dem. De bara finns där. Tankarna far hur som helst, man vill så mycket, så fort, så gärna..vill orka..orka leva.
SvaraRaderaLåt denna deppiga stund ta den tid den behöver, gläds när du åter får kraft och glädje i själen.
Styrkekramar till dig från Annika
Denna förbannade or, ja förstår precis hur du tänker & känner.
SvaraRaderaFunderar på hur vi ska komma runt de...
Kramar om
Jag tror jag förstår hur du känner dig. Jag har också dagar då allt bara känns tungt och vill bara ligga inder täcket och gråta. Jag tror att det kommer att vara så ett bra tag.....vi har gått igenom en resa som inte är nådig och det tar ut sin rätt både till kropp och själ. Tråkigt att du har så ont i kroppen och naglarna. Hoppas det går över snart. När är det planerat att du ska börja jobba och i vilken omfattning tänker du börja? Kramar
SvaraRaderaMen självklart kommer massor med tankar.
SvaraRaderaÄlskade vän i cyber, i kattvärlden, i bloggen i I.R.L,skrik, gråt, var ledsen.
Inte för att jag har en aning, för BC har jag inte haft. Men jag har erfarenhet av livet och upplevt en del.
Det har trots allt inte gått så lång tid och jag känner verkligen igen det där med tålamod.
Jag skulle säkert gått in till min läkare och vrålat
- Ge mig besked nuuuuuuuuuuuuuuuu.
Kram älskade vännen
Kram
Ja, det är nog det allra svåraste tycker jag. Att hitta ett sätt att leva gott, med oron. Det är som en otroligt lång berg och dalbana. Det jag lärt mig är att ta en dag i taget. Inte lätt, men jag försöker. Kontrollbehovet har jag fått släppa rakt ner i papperskorgen.
SvaraRaderaDeppigheten är så, så vanlig efter avslutad behandling. Du är helt normal ;))
Tusen kramar
Annika