söndag 20 februari 2011

Tack alla...

Jag vill börja med att tacka alla för de fina kommentarerna jag fått, ni är underbara.

Idag skulle jag köra till veterinären i Helsingborg där jag hjälper till, vi har testdagar där Torkel Falk en av Sveriges skickligaste kardiologer scannar hjärtan på katter, idag hade jag med två av mina, Della som fyllde nio år igår hade ett jättefint hjärta, Musse som jag vet inte har ett lika fint hjärta låg på ungefär samma värden och är fortfarande gränsfall, Musses mamma har mild HCM och hennes värde var lite sämre men inte så att hon behöver medicinera och det är vi glada för.

När jag hade duschat idag och skulle sätta på lite smink så upptäcker jag att penseln som jag använder till ögonbrynen är borta?? L städade igår så jag frågade honom om han rört min pensel? Då svarar han Ja, den dammsög jag upp... ???? Amen.... jag såg nog ut som en fågelholk, vår kompis som var här skrattade riktigt gott, L fick klippa upp dammsugarpåsen och visst låg den där.. Karlar!!

I mitt förra inlägg skrev jag att jag känner mig nere, deppig, när jag fick min diagnos förklarade min läkare att det är vanligt med depressioner speciellt efter avslutad behandling, jag har i 20 år ätit antideppresiv medicin, när jag för ca 20 år sedan drabbades av en depression eller "gick in i den berömda väggen" fast det hette inte så då, det var nog inte uppfunnit för 20 år sedan ;) Iallafall så började jag medicinera då och har fortsatt äta det för jag vågar helt enkelt inte sluta och min läkare sa att jag inte på några villkor fick sluta äta dom nu och det har jag såklart inga tankar på att göra, men jag fick byta preparat för dom jag åt är inte bra att äta ihop med Tamoxifen'et, nu är dock dosen lite lägre och det är nog inte så bra, jag har i många år ätit 25 gram men nu har jag bara 20 gram, inte så mycket men helt klart kan det göra skillnad så jag ska nog öka dosen...

Nu ska jag lägga mig, jag är så trött efter en heldag på kliniken och stående nästan hela tiden, fötterna värker precis som benen gör...

Lägger in en bild på Maxwell, Sov gott!
Jag är så glad att jag har er, mina fina bloggläsare, Kramar till er alla!




.

9 kommentarer:

  1. Sitter ju lite i samma soffa som du & har oxå fått berättat att det är vanligt att må så här,ja konstigt vore det kankse om det bara gick obemärkt förbi.
    Jag blev lite nyfiken på vilken tablett som inte är bra med Tamoxifen,,jag knaprar certralin.
    En mycket sen söndagskram

    SvaraRadera
  2. Åh vad underbart att få hem det lilla livet.
    Önskar jag bodde närmre så jag kunde gå och titta åminstone.
    Lycka till med honom på utställningen nu.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Hoppas du får en härlig och bra måndag. Kram!

    SvaraRadera
  4. Min maxwell, men ger ni honom ingen mat på talriken? Ser väl hur hungrig han ser ut.....;);););) hihi Puss

    SvaraRadera
  5. maxwell vid dukat bord, hahahaha.....
    Kram, Eva

    SvaraRadera
  6. Att känna sig deppig verkar vara något som vi cancerpatienter drabbas av, har aldrig varit det tidigare men har fått känna på det lite då och då. Kan inte sätta mig in i hur det är att leva med depression en längre period men jag kan förstå att det är jobbigt. Jag tycker du kämpar på så bra, att du dessutom har tid att skriva uppmuntrande ord till oss andra är beundransvärt. Tack för alla DINA fina ord.
    KRAM!

    SvaraRadera
  7. Känner så igen mig Lisbeth. Innan behandlingen var klar mådde jag förvånansvärt bra både mentalt och kroppsligen. Men sen!!! Usch jag var på väg ner riktigt i skosulorna och kroppen protesterade också.

    Men efter min vecka i Alfta vände det och just nu har jag riktigt bra dagar.

    Hoppas du ska få må bättre med och slippa känna dig nere och deprimerad.

    Kram Lisa

    SvaraRadera
  8. Du kanske behöver öka dosen under en period.
    Jag har minskat min och tanken var att få bort den helt, men det är absolut inte läge för det just nu.
    Jag brukar tänka att inte skulle jag neka till gips om jag bröt foten, så varför inte ta hjälp för själen....

    Läste att du tar bort din port i dag?

    VARMT OCH STORT GRATTIS!!!
    Det är en underbar frihetskänsla!

    KRAM!!

    SvaraRadera
  9. Hoppas det har gått bra idag, med att ta bort porten. Hur känns det egentligen? Läkaren jag träffade idag, undrade just om varför jag hade min kvar. Det är de i Umeå som tyckte jag skulle behålla den. Får väl se hur det blir efter nästa kontroll.
    KRAM

    SvaraRadera