söndag 26 september 2010

Söndag...

Söndag och grymt tråkig dag, vi har inte gjort ett enda dugg idag, suttit vid våra datorer och surfar på inget roligt alls... L ska se fotboll, MFF-IFK och det är ju ännu tråkigare än något annat... (Förlåt E)

Känner mej lite ruggig idag så det fick bli höstens första brasa, nu brinner det så fint och luktar så gott:)


Vi var bortbjudna igår, hade en riktigt trevlig kväll hos min morbror och moster, maten var supergod, grillspett av fläskfilé och lammracks, det var MUMS!!
Det blev sent så jag kunde inte ta insomningstablett vilket resulterade i att jag låg vaken till 4 så idag är jag gnällig, har värk i benen, specielt i fötterna och tårna, armarna, händerna och fingrarna. Naglarna börjar lossna i kanterna nu, är ganska orolig för att dom ska lossna riktigt..

I morgon ska jag träffa min läkare och få besked på vad som ska hända i framtiden, jag ska äta antihormon i 5år men vet inte vilken sort.
Jag hoppas också att dom vita är uppe så jag kan slippa mer penicilin...

Hoppas ni haft en skön söndag!
KRAM!


.

4 kommentarer:

  1. Vad härligt det ser ut med brasan i öppna spisen. Håller med dig om att det luktar gott och är mysigt. Min söndag har varit helt perfekt, som en höstdag ska vara.
    Trevlig kväll,
    kram Annika S

    SvaraRadera
  2. Låter som en bra lördag trots allt med god mat och goda vänner men en tråkig söndag.
    Jag som är sportfåne håller på L och troligen E dårå. *ler*
    Sorry
    STOR Kram

    SvaraRadera
  3. Så himla härligt med en brasa! Jag börjar med mina "antipiller" på fredag....Femar...lite orolig för vad de skall ställa till med. Skulle vilja vara bara jag ett tag...utan ont under fötter, domnade fingrar och 0 flås. Men , men glad ändå att det finns piller!!! Lycka till i morgon med både blodkroppar och annat! Kram Ninni

    SvaraRadera
  4. Va mysigt med brasa! Skön värme blir det av ved! Jag har precis hittat in på din blogg och känner igen mig när du beskriver alla biverkningar och allt. Är inne på mitt 2a år med tamoxifen. Har ledvärk men det kvittar, huvudsaken är att man är på väg åt rätt håll! Oron kommer alltid finnas kvar, lär mig att leva för dagen. Kramar Annika

    SvaraRadera