fredag 30 juli 2010

Hur jag än försöker...

så kan jag inte röra mej, detta är helt otroligt, jag har så ont i hela kroppen och kan inte fatta att det ska vara i 7 dagar??!! Snälla Annika, menar du verkligen 7 dagar? Hur stod du ut? Tyvärr har jag nog inte tillräckligt bra värktabletter, jag tål ju knappast några alls pga min mage så det enda jag har är panodil och det är lika med noll i smärtlindring... Jag skulle ringt sjukhuset idag men när dom hade telefontid sov jag så jag får vänta tills måndag:(
Jag har fått klåda på utsidan av halsen med, antagligen en allergisk reaktion eller våldsam tristess, jag hatar verkligen detta, det gör ont hur jag än ligger, sitter eller står... SKIT SKIT, f-n vad jag hatar denna sjukdom, jag tvivlar, kan man verklgen bli frisk av att pumpa in så mycket gift i kroppen så man mår så här dåligt? Jag vill bara kunna umgås med min familj och mina vänner och prata om allt annat än detta eländet... När man ligger här blir det mycket mörka tankar.....

14 kommentarer:

  1. Stackare som mår då dåligt. Jag fick gräsligt ont i kroppen efter vissa behandlingar (och av Neulasta-sprutan). Panodil hjälper inte mycket alls när man har så ont. Håller tummarna för att dagarna går fort nu och att det snart vänder!

    Jag hatar också cancer!! En riktig skit-sjukdom är vad det är. Att ha ont gör en inte på det allra underbaraste och härligaste humöret heller direkt.

    Ligger själv här i sängen just nu och funderar på om jag ska försöka härda ut att ha ont eller om jag ska ta en värktablett till. Värktabletter är ju tyvärr inte helt utan biverkningar så hur man än gör känns det lite som pest eller kolera.

    En stor varm kram till dig från mig!

    SvaraRadera
  2. Usch så eländigt det är för dig, stackare!!! Jag ser en bild framför mig över att du mår så här dåligt så att du precis håller huvet ovanför vattenytan just för att allt där under ska stryka med. Allt under vattnet är eländig cancer som inte klarar av gifterna utan för gott dukar under. Den eländiga cancern får inte en chans att överleva i din cellgiftsförgiftade kropp. Det tar några dagar att helt sätta kroppens cancerceller i evig utrotning, såå.. därför tar det några dagar till innan det vänder. Ja.. tror du förstår min tanke. Skickar massa styrkekramar till dig! Kram Maria m. familj

    SvaraRadera
  3. Önskar såå att jag kunde pipa förbi med en bit god riktig smaskig choklad.
    Att kanske lukta på iallafall.
    Eller nån knasig bok med roliga historier eller en röd tulpan eller en kassett med Vitöras bräkande eller Prinsens skrik.
    :-(
    Men du får tänka dig det istället och försöka skingra tankar, det onda eller nåt.
    Usch, jag vet att det kanske inte går.
    Försöker muntra lite iallafall.
    Massor med Kramar i Cyberrymden trots allt.

    SvaraRadera
  4. Åh din stackare, jag lider verkligen med dig! Kram!

    SvaraRadera
  5. Jag kände mig som ett det till slut. Trodde ALDRIG livet skulle återvända. Bara ont i både kropp och själ.
    Här är jag nu. På väg tillbaka.

    Du kommer också dit. Du kommer att tvivla. FÖrbanna. Gråta.
    Men du kommer dit.

    Lovar.

    SvaraRadera
  6. Usch, va hemskt att du har så ont. Jag fick aldrig ont av den sprutan, men vi fungerar ju så olika. Lider verkligen med dig. När jag hade ont i skuldran var inte humöret på topp och det kunde vara så svårt att skingra tankarna när smärtan åt på ens hjärna. Man ser ju inte slutet heller.... Har tyvärr inga tips eller ideer, bara bamsekramar.
    Kram från bc-systern Heidi

    SvaraRadera
  7. HEJ! Hittade din blogg hos kattbloggen Ligans blogg. Blev faktiskt lite smått chockad.
    Så en massa styrkekramar till dig & en nospuss från Dimma.

    SvaraRadera
  8. Skickar miljoner styrkekramar till dig.
    Kram Yvette

    SvaraRadera
  9. Ledsamt...klart det är svårt att se framåt när man sitter mitt i det...

    SvaraRadera
  10. Hej Lisbet! Jag hittade hit via busans blogg. Det låter som du behöver lite uppmuntrande ord och en bamsekram. Hur tufft och jävligt det än känns så blir det bättre snart. Men tokigt att du inte har mer smärtstillande. Du får säga till om magen, du kan få magsårsmedicin också. Du får gärna titta in på min sida, så ser du vem jag är. Är du med på forumet? Där heter jag Cliffen. Kram Anna

    SvaraRadera
  11. Fina du, jag vet!!! Ja tyvärr, det tar några dagar till men bara 6 dagar nu. Jag stod inte ut, jag grät, skrek, våndades och grät. Men igenom det kom jag och jag tror banne mig att jag lärde mig att verkligen förstå vad Carpe Diem betyder...
    Nej, Panodil hjälper inte. Har du ngt journr att ringa? Du måste få en lite starkare tablett att prova. Dessutom vill jag nog att du frågar dem idag om den allergiska reaktionen. Du kanske behöver höja kortisondosen för att bekämpa Taxoterens förmåga att bidra med allergiska reaktioner? Lova mig att du kontaktar dem!
    Visualisering hjälpte mig att genomlida smärtan. Jag försökte göra den positiv (jag vet låter idiotiskt, men det var mitt sätt), Prinsessan Lea blev den positiva smärtan som utkämpade krig i kroppen mot de elaka Darth- cancer- cellerna.
    Tusen och åter tusen Lea kramar till dig från mig!

    SvaraRadera
  12. Det är skit att du ska behöva må så dåligt och ha så ont! :( Stora kramar!

    SvaraRadera
  13. Den mest akuta smärtan varade i max tre dagar för mig. Sedan var jag lite småöm såklart. Det är väl Taxotere du får? Neulastasprutan märkte jag inte av så mycket. Jag fick doshöjning på Taxoteren varje gång vilket gjorde att det var lika jävligt varje gång, men om du får samma dos varje gång säger läkarna att det bara är första gången som är riktigt jobbig. Be om receptbelagd värkmedicin. Eller växelmedicinera med Ipren och Alvedon. Och ta tabletterna i tid. Minns att jag lätt glömde ta min värkmedicin i tid (med 6 timmars mellanrum) vilket gjorde att när jag väl fick ont tog det en timme innan medicinen tog igen.

    Hoppas att du ska må bättre redan i morgon.

    Kram
    Viktoria

    SvaraRadera
  14. Nu har det gått 7 dagar... Håller alla tassarna för att Du mår åtminstone liiite bättre... Kram!

    SvaraRadera