Jag trodde inte det kunde finnas en sån fruktansvärd smärta, jag trodde inte det var möjligt att ha så ont, jag har haft ont förr, jag har mått dåligt i både kroppen och själen men denna smärta trodde jag inte var möjlig att ha, jag har bara gråtit, skrikit och legat i sängen, benen har inte burit mej och jag visste inte om det var natt eller dag... Allt för en ynklig spruta vid namn Neulasta... I freags kontaktade L onkologen och fick utskrivet Oxynorm, efter en timme fick jag ca en timmes lite avslappning då jag kunde ta mej till toaletten och ev få i mej en rostad smörgås sen kom smärtan och illamåendet igen, jag är fullproppad av Primeran mot illamåendet så jag slumrar iallafall emellanåt, nätterna är nästan värre, det är otroligt jobbigt att vara vaken på natten och bara stirra i taket, jag har inte ens orkat sitta upp så datorn har fått stå, smärtan i naglarna nu när jag skriver är grym. Kollar jag inte av datorn många gånger om dagen så är jag sjuk!!
Jag har svurit på att jag kommer INTE ta den sprutan fler gånger, jag kommer ALDRIG ALDRIG gå med på det!!
L har varit i kontakt med onkologen idag och fått nya piller utskrivna som ska påskynda så att Neulastan går ur kroppen snabbare och sen har dom även skrivet ut piller mot svampen i munnen, hela tungan har ett lager på ca 5 mm som är helt uppluckrat, geggit slemit skit, smakar APA som ni säkert fattar och är så äckligt så det finns inte.. PRECIS så här känner jag mej när jag tittar i spegeln...
Men ger man upp? Jag tror inte många gör det trots allt... Min morfar gav upp, jag har nog inte ärvt den förmågan, kanske tur? Min morfar hamnade på sjukhuset i våras och han har alltid sagt att han inte vill ha något uppehållande om han inte kan klara sej själv, det tog 4 dagar så var han död, han gav upp... Han dog för att han ville det själv men han hade fyllt 95år så kanske den förmågan kommer då...vet ej...
Denna bilden fick jag på mailen av älsta dottern, jag lovar, JAG MÅR APA!!
MEN, något lite måste det ju ha ändrats, jag sitter vid datorn och jag skriver...
kanske är jag på G igen om den nya medicinen hjälper? Återstår att se om någon timme....
Den där sprutan verkar vara ett helvete! Måste du ha den? Om jag förstått saken rätt så hjälper den de vita blodkropparna och skyddar mot infektioner.
SvaraRaderaMina naglar är mycket bättre nu, jag vet inte om det är Sally Hansen som hjälpt mig eller Lush ;). Jag köpte Sally Hansen miracle cure eller nåt sånt hette den, blå flaska på typ Kicks eller Lindex eller nåt sånt, kostade dryga hundringen och sen jag började måla naglarna med den blev det klart bättre! Och så smörjer jag med Lemony Butter från Lush, egentligen för nagelbanden men jag tar hela händerna när jag håller på.
Klart du inte ska ge upp än på länge, eller hur tjejen! Tusen kramar!
Snälla, ge inte upp...
SvaraRaderaKan man inte begära att bli nedsövd under behandlingen, få morfin, opium eller vad f*n som helst som kan göra smärtan uthärdlig under dessa veckorna?? Snälla, ge inte upp!
Fy tusan vad du har fått det eländigt!!! Hellre leva i isolat än att behöva ta den där eländiga j..la sprutan....Är det ett alternativ?? Kram Ninni
SvaraRaderaGe upp gör man inte. Man uthärdar. Dock får jag säga att smärtan var allra värst för mig första gången. Sedan var jag liksom mentalt förberedd, tog smärtstillande i tid för att stoppa smärtvågen. Jag började redan i behandlingsrummet. etc. etc. Alternativet att inte ta sprutan är ju inte heller så roligt. Att ha så få vita blodkroppar att man blir megainfektionskänslig. Då kanske man blir vanligt sjuk (förkylnig, feber) och måste skjuta upp behandlingar och det vill man inte!
SvaraRaderaFörsök tänka att sprutan hjälper mot cancern på så sätt att den hjälper till att hålla en frisk från annat skit. =)
Naglarna gör ONT- det är en ny intressant upplevelse. Så ont att man inte tror det är sant. Det går också över, även om jag förstår och vet att du inte tror det nu. Det är bara några månader sedan jag var där du är nu!
Man mår som en apa, korrekt. Men härda ut, min vän. Det blir bättre!
Tusen kramar Annika
Inte ge upp, inte ge upp, inte ge upp! Kan inte alls föreställa mig vad du går igenom, men inser ju att det är jävligare än jävligt och speciellt nu. Men se till att orka liiite till, en minut i taget blir snart till veckor och då är du förhoppningsvis utan smärta.
SvaraRaderaKommer som sagt gärna och hälsar på när du känner dig redo för det.
Kramar!
Jag lider så med dig och den värk du har. Lova mig att du ändå orkar vidare och inte ger upp. Du får tänka på sprutan som en allierad, man behöver inte tycka om den men den är nödvändig för att lyckas.
SvaraRaderaMassor med kramar...
Jag har ingen aning om hur du känner dig ärligt talat. Jag går själv runt med kronisk värk men det helvete du går igenom du är svårt att föreställa sig.
SvaraRaderaMen trots allt så tror jag inte man ger upp faktiskt.
Försöker återigen skicka sådär en miljon styrkeKramar
Stackare!! Åh, jag lider verkligen med dig!! :-( Var det första gången du fick sprutan? Jag har reagerat olika på den mellan olika gånger. Värst var det nog efter spruta nr 2. Jag käkade Tradolan-tabletter som godis för att stå ut med smärtan. Hade så gräsligt ont och kände också att jag var nära att ge upp och sa till min läkare att jag ALDRIG tänkte ta den där hemska sprutan igen!
SvaraRaderaMen faktum är att de tre sista gångerna jag fick sprutan så reagerade jag inte alls lika kraftigt på den. Kände av den gjorde jag, men det var inte värre än att jag stod ut och klarade mig med lite Panodil.
Skickar över min varmaste kram till dig och håller mina tummar hårt för att du snart mår bättre! *kraaaam*
Ge inte upp, snälla! Jag kommer och drar upp dig ur det där svarta hålet!!
Det är nu 4 månader sen jag fick min sista cyto. Det var inte så lätt. Jag trodde inte heller att jag skulle klara det med tanke på biverkningarna, men jag klarade. Jag har tappat många kilo och är väldigt smal, men jag klarade det. Om jag kunde klara då kommer du också klara. Ha tålamod!
SvaraRaderaDrick Vici vatten! det är väldigt bra mot svamp.
Jag fick också neulasta men eftersom mina vita gick upp till 85! så bytte man till neupogen. Det har också sina biverkningar, men kanske det funkar bättre på dig. Fråga din onkolog.
Jag fick stemetil istället primperan, får att primperan hjälpte inte alls, så jag hamnade på akuten pga illamåendet med lågt blodtryck! fråga din onkolog om det är möjlig att byta mot andra medicin som är bättre mot illamåendet.
Glöm inte röra på dig, det gjorde jag inte mycket pga vintertiden och nu har jag fått inflammatorisk värk.
Rör på kroppen så mycket som du kan även om det är bara några minuter.
Lycka till och tack för din blogg!
Jag lider verkigen med dig Lisbet. Du har varit hårt utsatt av biverkningar. Men du, nu har du gjort över halvtid och det TAR slut. Kämpa på Lisbet. Jag tänker på dig och skickar dig massor med styrkekramar.
SvaraRaderaMånga styrkekramar till dig! Du är verkligen en kämpe.
SvaraRadera