torsdag 10 mars 2011

Var hittar jag mitt gamla jag....

Jag är så trött på att känna mig så låg. Jag vill ha tillbaka mitt liv, trodde jag skulle ha det vid detta laget.
Det kan omöjligt vara mitt jobb som gör detta, jag kan inte vara slut för att jag är på jobb i 2½ timme när jag kan gå på ett varuhus i 4 timmar utan att bli lika matt i huvudet och kroppen. Jag blir ledsen när jag tänker på min blogg, jag vill blogga, jag vill läsa bloggar men just nu blir jag bara deppig av att jag inte orkar göra det, jag känner att jag håller på att tappa närheten med mina bloggvänner och det vill jag inte, på lördag ska jag och Carin åka på träff i Torekov med andra i cancervärlden och det ser jag mycket fram emot, hoppas kunna få hämta energi och glädje från det besöket...

Just nu är det min lille bebis som ger mig styrka, han är så fantastisk och jag njuter av honom varje sekund...



.

8 kommentarer:

  1. Ser så fram emot lördagens träff i Torekov, Och på söndag åker jag till Lydiagården på rehab, just nu är det uppåt för mig men det vänder så plötsligt och snabbt. Snackekväll i Kivik 28/3 med BRO/östra skåne

    SvaraRadera
  2. Han är helt underbar. Förstår att du trivs med honom.
    Låter som du har det kämpigt just nu. Styrkekramar kommer här skickade till dig.

    KRAM kram kram och så lite styrka.....

    SvaraRadera
  3. Din lille "bebis" är verkligen så otroligt söt!! :-)

    Förstår hur du känner dig. Det är likadant här. Visserligen är jag fortfarande under behandlingar av olika slag, men det där att känna sig allmänt trött, låg och orkeslös... nej, det är inget roligt. Men tyvärr tror jag att det är jättevanligt bland alla som gått igenom en "cancer-resa". Det tar tid innan man blir sig själv igen. Ja, om man någonsin blir det. Det är kanske mer att hitta sitt "nya jag"?!

    kram Linda

    SvaraRadera
  4. Åh, Lisbet - jag skickar dig en stor kram! Hoppas att du får känna dig bättre snart, förhoppningsvis får du lite kraft på lördagens träff. Det brukar ofta vara bra att träffa andra.
    Sköt om dig!
    Kram Malin

    SvaraRadera
  5. Så roligt att du ska iväg på BC systrar träff. Det hjälper absolut!!!!! Jag brukar alltid må så mkt bättre efteråt. Åh, jag förstår allt för väl hur du känner dig. Personligen tror jag det är en skillnad på att jobba 2h och gå i affärer 4h...Det förväntas mkt mer av en på jobbet och framförallt förväntar man sig mer av sig själv. Jag gör det och det blir tufft ibland. Jag blir ledsen att jag inte är som jag var innan och det tynger mentalt. Små steg, njut när du kan och vetskapen om att du inte är ensam i situationen hoppas jag ska ta dig framåt på denna återhämtningens slingriga väg.
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  6. Låter tungt och ledsamt men är det inte ofta så att efter ett så svårt besked och en tuff behandling att man blir deprimerad och går in i en livaktig?
    Styrkekram från Sundsvall

    SvaraRadera
  7. Jag tror inte du förlorar oss.
    Jag skuttar ju inte och lämnar ett litet avtryck trots att du inte skriver. Jag tror som flera andra att det är jättevanligt att känna så som du gör. Konstigt vore det nog snarare annars.
    Njut nu av din underbara Prins och var låg så länge du är det helt enkelt. Jag är övertygad om att det går över.
    Stor Kram i cyber från mig och massor med snälla vassa klor från Ligan. Dom behöver nämligen klippas och det gör lite ont när dom gosar liksom.
    Ta hand om dig vännen !

    SvaraRadera
  8. Jag önskar av hela mitt hjärta att du får må bra snart. Hoppas att din BC träff gav dig inspiration, kraft och energi.
    Tänker på dig,
    kram

    SvaraRadera