söndag 17 oktober 2010

Nere...

Ikväll har jag verkligen känt mig nere, jag har varit pigg och glad länge nu så det är väl dax för en svacka skulle jag tro... Funderar mycket och det är inte alltid så positiva tankar... känner det jobbigt med min kropp, jag tycker fortfarande det är lika jobbigt att se hur jag ser ut utan kläder, bröstlös och hårlös och jag kan bara tycka att det är hemskt... Det hjälper inte att säga att jag kan vara glad som är av med cancern, självklart är jag jättelycklig att min cancer är borta, förhoppningsvis för alltid. Det känns som alla förväntar sig att jag ska vara glad hela tiden, nu när jag är botad...
Jag kan dölja med inlägg och utanpå mina kläder är det ingen som kan se att jag bara har ett bröst, men det hjälper inte, jag har mått dåligt av det ända sen jag fick det bortopererat. Jag trodde att det bara var att säga till läkaren, -Ta bort allt bara jag överlever men det var inte så enkelt för mig.. jag förstår dock inte varför det är så svårt, jag vill ju leva, jag vill ju må bra, jag vill vara frisk, vad spelar det för roll hur man ser ut? Det gör bara så ont...

Jag ska åka till Lydiagården nästa söndag och jag har sett fram emot det hela tiden, det ska bli så skönt, dock har jag med vilje valt att inte inhandla någon baddräkt, jag tänker inte bada med andra för jag klarar absolut inte att stå i duschen med någon annan person, det spelar ingen roll om den personen inte heller har bröst, jag fixar det bara inte och just nu är det bara det som kretsar i min hjärna, jag vet att ingen kommer tvinga mig bada eller vara med på vattengympan, jag vet ju det men jag kommer tycka det blir pinsamt då dom säger att vi ska bada och jag säger nej, jag vill inte och alla kommer titta på mig och jag kommer må dåligt... jag vet att jag är löjlig men hjärnan vill inte alltid vara förnuftig... Jag kämpar och försöker vara positiv och se positivt på framtiden.

-Det positiva idag, mitt ben har varit mycket bättre än det varit på länge, inte alls så ont som tidigare men jag vågar inte hoppas på att det är på bättringsvägen, får väl se i morgon hur det är..

Nu ska jag lägga mig, dra något "gammalt" över mig,
vakna i morgon och vara mycket gladare...

Usch, detta blev rörigt och jobbigt...



.

16 kommentarer:

  1. Hoppas du får en bättre dag i dag!
    Kramar Elisabeth

    SvaraRadera
  2. En stor styrkekram till dig Lisbet! Det finns inget jag kan säga för att lindra, jag tänker på dig och hoppas du blir starkare för varje dag, både fysiskt och psykiskt :) för du är VACKER oavsett! *KRAM*

    SvaraRadera
  3. Lisbet, det ÄR hemskt! Du är inte löjlig. Första gången jag skulle visa mig i baddräkt i somras fick jag den värsta panikångestattacken. Det gick inte. Men nu kan jag faktiskt gå till simhallen bland "vanliga" människor. Jag känner mig inte bekväm, men jag gör det. Sörj, sörj den förlorade kroppsdelen. Det är viktigt. Det som händer med dig nu är helt normalt, fast det gör det inte lättare för det. Jag hoppas du lyckades sova och har fått vakna upp till solen precis som jag. Gott att du ska till Lydiagården, där har du all expertis. INGEN kommer att tycka att du är löjlig.
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  4. Förstår dig helt och fullt! Trodde inte heller att jag skulle tycka att det var så viktigt med ett bröst men.... Jag har inte badat på 2 år , men nu ska jag få en bröstrekonstruktion på Sahlgrenska! Även om jag hatar operationer så ser jag fram emot denna!! Vill känna mig som förut igen! Är för övrigt tacksam för varje dag utan cancern. Ångrar absolut inte borttagandet av bröstet! kram Annika

    SvaraRadera
  5. Dina tankar är OK! Förstår hur du känner det med ångestfyllda tankar. Vet du - jag tror inte att du är ensam på Lydiagården om att inte vilja bada. Jag har inte heller badat sedan operationen, och vet inte om jag kommer att göra det. Tyvärr. Tror att känslan är densamma oavsett tårtbit eller hela. Styrkekramar Malin

    SvaraRadera
  6. Förstår att du är vilsen och osäker. Det tar lång tid att växa in i sin cancer. Din är ju fortfarande ny, men var stolt för den du är och hur väl du har klarat din resa! Kanske kan du be om en rekonstruktion så att du kan få ett nytt bröst snart? Många varma styrkekramar till dig!

    SvaraRadera
  7. Du får lov att känna som du gör. Kan verkligen inte sätta mig in i din situation - men du ska veta att jag tänker på dig.
    Kramizar Yvette

    SvaraRadera
  8. Lisbet, det finns inget löjligt i dina tänkar och känslor. Du har rätt att känna precis det du känner. Det ÄR jobbigt och hemskt. Fast jag inte opererat mig ännu kan jag förstå hur du känner och tänker. Jag känner igen mig i mycket av det du beskriver. Den här sjukdomen är hemsk och den påverkar alla delar av livet. Men, vi kommer att gå starka ur det här Lisbet. Stora kramar till dig

    SvaraRadera
  9. Härligt att du ska iväg till Lydiagården snart. Hoppas att du bloggar om den vistelsen. Jag har själv inte varit iväg på någon rehab(resa), men jag börjar bli sugen. Så vem vet, när jag är klar med den här skiten.

    Resan är inte över bara för att behandlingarna är avklarade. Jag tyckte att det var jobbigast när allt var klart. När man skulle bli frisk igen.....både i sitt eget medvetande och i andras. Under mer än ett halvår har du från att ha känt dig frisk blivit sjuk (om inte annat av behandlingarna). Skulle väl vara konstigt om det inte tog ett halvår att bli frisk igen.

    Tråkigt att du är "nere". Här kommer massor med styrkekramar från Heidi

    SvaraRadera
  10. Lisbeth. Tack. Tack før att du skrev det du skrev. Fantastisk att vi hær i detta forum kan våga sæga det som det er. O som alla andra sæger- det er ju fullkomligt normalt att du kænner som du gør. Jag ær sæker på att dom på Lydiagården accepterar varje individ- o du ær sannolikt inte den førsta- eller sissta som inte vil visa sin kropp i baddrekt. Det er viktig att vi lyssnar till våra kænnslor o inte agerar utøver dom !. Lycka till !
    Klem Ingrid

    SvaraRadera
  11. Men älskade Lisbeth, du är inte alls löjlig.
    Vet du att just precis sådär har jag tänkt.
    Jag är frisk idag och skulle jag bli sjuk så skulle jag SJÄLVKLART säga så.
    MEN, vad vet jag hur jag skulle reagera ??
    Vad är löjligt ?
    Vem bestämmer det ??
    INGEN vet vilka tankar man har och hur man kommer att reagera. Jag är rätt övertygad om att alla tankar ibland blir helt ologiska, att man tänker på ett jätteannorlunda sätt när man väl står där.
    Det är dina tankar och din reaktion. Att leva sånära döden som du gjort får tankar att komma som är helt naturliga självklart.
    Önskar så att jag kunde komma förbi just nu och ge dig en stor stor Kram
    MEN, du får den den här vägen istället.
    KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAm

    SvaraRadera
  12. Åh, ag vet precis hur du känner dig. Känner mig också nere och i en svacka för tillfället. Livet är verkligen som en berg-o-dalbana... men ibland sjunker man ner riktigt långt... och konstigt vore det nog om man INTE gjorde det med tanke på vilken hemsk sjukdom vi drabbats av och allt jobbigt vi tvingas gå igenom på grund av den. :-(

    Mina varmaste kramar till dig!!

    SvaraRadera
  13. Kan inte göra annat än känna med dig. Du är INTE LÖJLIG, Du har all rätt att känna dig nere, det är dina känslor och ingen kan ta dem ifrån dig. Vi är många som har varit och är i samma situation. Du gör rätt i att vara öppen mot dig själv, och jag är otroligt tacksam över att du vågar vara öppen mot mig/ oss.
    Styrkekramar,
    Annika S

    SvaraRadera