måndag 26 juli 2010

Mitt i natten....

Sitter här 03.30 och kan inte sova, har vridet och vänt på mej sen midnatt så jag kan lika gärna gå upp, klockan ringer 06.30 och det känns inte alls kul..
Vi ska köra till CSK 08.00 och jag är jätteorolig. Jag vill inte må dåligt mer, jag vill kunna känna lite glädje, känna mej lite pigg. Jag är trött på att vara orkeslös och tråkig. Börjar bli orolig för allt möjligt med nu, orolig för återfall, orolig för spridning, orolig för att få BC i andra bröstet, vad är det som säger att det ska klara sej? Bara tanken på att gå igenom allt detta en gång till med operationer och cytostatika gör att jag blir helt skräckslagen.


Det är många mörka tankar.... Men även ljusa, vi hade en underbart mysig em/kväll hos yngsta dottern och hennes sambo, dom bjöd på kalvstek med potatis, rotfukter, sås och sallad, det var såå gott, TACK! Vi har alltid det trevligt när vi är tilsammans med A & H på våra utflykter eller när vi är hemma hos dom eller här hos oss så visst finns det ljusa stunder också, på söndag ska vi ju på kalas till äldsta dottern och det ser jag fram emot, kanske kanske om jag är ok på onsdag ska jag få träffa min brors första barnbarn och det vill jag jättegärna.
Nu ska jag försöka slå bort det mörka och bara fokusera på det ljusa som finns här, det är inte så enkelt som det är att skriva det men jag ska försöka!!
Och nu ska jag försöka få två timmars sömn innan klockan ringer, antar att det är alla kortisontabletterna jag äter som gör mej pigg... Natti Natti!

6 kommentarer:

  1. Japp, detta känns igen väldigt mycket!! Kortisonet gör en speedad och under småtimmarna när man är klarvaken kommer Herr Ångest! Låt honom komma, ta tag i honom och möt ångesten. Den ändrar sig med tiden. Den försvinner inte, men Herr Ångest blir mindre skrämmande, man hittar verktyg att mota bort honom- jag lovar.
    Det är fruktansvärt att behöva gå igenom detta och jag känner med dig.
    Många styrkekramar
    Annika

    SvaraRadera
  2. Kan inte annat än försöka skicka en styrkekram genom cyberrymden.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Hoppas allt har gått bra för dig idag. Allt det du skriver om känner jag igen. Håller med om att det känns jobbigt men du kommer att klara av det, jag håller på dig.
    Strykekramar från Norr

    SvaraRadera
  4. Stor, stor kram!
    Kommer gärna på besök när du känner dig pigg nog.

    SvaraRadera
  5. Jag håller tummarna för dig också att det inte blir några mer återfall.
    Kram Lisa

    SvaraRadera