Gör man någonsin det egentligen? Jag har gett upp många gånger dessa dagarna, jag befinner mej i ett stort svart hål...

Jag trodde inte det kunde finnas en sån fruktansvärd smärta, jag trodde inte det var möjligt att ha så ont, jag har haft ont förr, jag har mått dåligt i både kroppen och själen men denna smärta trodde jag inte var möjlig att ha, jag har bara gråtit, skrikit och legat i sängen, benen har inte burit mej och jag visste inte om det var natt eller dag... Allt för en ynklig spruta vid namn Neulasta... I freags kontaktade L onkologen och fick utskrivet Oxynorm, efter en timme fick jag ca en timmes lite avslappning då jag kunde ta mej till toaletten och ev få i mej en rostad smörgås sen kom smärtan och illamåendet igen, jag är fullproppad av Primeran mot illamåendet så jag slumrar iallafall emellanåt, nätterna är nästan värre, det är otroligt jobbigt att vara vaken på natten och bara stirra i taket, jag har inte ens orkat sitta upp så datorn har fått stå, smärtan i naglarna nu när jag skriver är grym. Kollar jag inte av datorn många gånger om dagen så är jag sjuk!!
Jag har svurit på att jag kommer INTE ta den sprutan fler gånger, jag kommer ALDRIG ALDRIG gå med på det!!
L har varit i kontakt med onkologen idag och fått nya piller utskrivna som ska påskynda så att Neulastan går ur kroppen snabbare och sen har dom även skrivet ut piller mot svampen i munnen, hela tungan har ett lager på ca 5 mm som är helt uppluckrat, geggit slemit skit, smakar APA som ni säkert fattar och är så äckligt så det finns inte.. PRECIS så här känner jag mej när jag tittar i spegeln...

Men ger man upp? Jag tror inte många gör det trots allt... Min morfar gav upp, jag har nog inte ärvt den förmågan, kanske tur? Min morfar hamnade på sjukhuset i våras och han har alltid sagt att han inte vill ha något uppehållande om han inte kan klara sej själv, det tog 4 dagar så var han död, han gav upp... Han dog för att han ville det själv men han hade fyllt 95år så kanske den förmågan kommer då...vet ej...
Denna bilden fick jag på mailen av älsta dottern, jag lovar, JAG MÅR APA!!

MEN, något lite måste det ju ha ändrats, jag sitter vid datorn och jag skriver...
kanske är jag på G igen om den nya medicinen hjälper? Återstår att se om någon timme....